Om dom

Dom vill bygga murar. Mot Mexiko eller mot flyktingströmmarna i Europa. Dom anser att för många invandrare är ett hot. Dom tycker att folk som är lika varandra ska hålla ihop. Dom säger att om man är för olika kan man inte förstå varandra och då blir det krig.  Kulturer ska hålla ihop och inte beblanda sig. Dom riktigt otäcka vill förinta dem som inte tror som dom. Hur kan man tro att våld kan göra världen till en bättre plats? Hur kan man utgå från att den annorlunda är ett hot? Jag förstår dem inte.
Dom andra.

Mina 800 vänner på Facebook verkar likna varandra. Inläggen är ofta enigt kritiska mot SD eller Trump. Jag önskar att rasister och Sverigedemokrater tog del av de ofta smarta och roliga skämten som publiceras.  Så att dom kunde få syn på en annan sida av sin sak. Men dom håller sig till sina egna Facebooksidor.
Vi håller oss till våra sidor.

”Vi måste tala och bry oss om den som vi anser vara den främmande.  Annars sjunker vi i samma båt.”  Zygmunt Bauman

 Kanske det finns SD anhängare bland mina arbetskamrater.  Men det är så sällan vi pratar politik. Mina arbetskamrater kommer från världens alla hörn. Ryssland, Brasilien, Eritrea, Etiopien, Polen, Kuba, Gambia, Somalia, Elfenbenskusten, Filippinerna, Thailand, Ukraina, Finland, Tjeckien, Hälsingland, Serbien, Iran, Irak, Aspudden, Bromma, Södermalm, Årsta ….

En dag kom jag ner till lunchrummet där David satt i soffan. Hans mobilhögtalare var på och han lyssnade på rapporteringen av det amerikanska valet. David är timanställd som vårdbiträde. Jag frågade vad han tänkte om presidentvalet. David hoppades på Trump. Han menade att Trump inte var lika korrumperad och formad som de andra politikerna. David har flyttat till Sverige från ett land i Afrika. Jag fick anstränga mig för att hålla igen mina argument och ta tillfället för att lyssna på någon som inte tänkte som jag och mina Facebookvänner.

Ett ögonblick senare ramlade sjukgymnast, arbetsterapeut, samordnare och sjuksköterskor in och samlades runt bordet. Alla med fasta anställningar och högskoleutbildningar. Alla utgöt oro för valet i Amerika. Alla var överens att Trump ”var skrämmande, vann på enkla lösningar och populistiska knep ”. David satt kvar i soffan bredvid bordet. Vi tittade på varandra och smålog. Tyvärr tog sig David inte in i samtalet. Det hade varit spännande att vara med i den diskussion som uppstått. Men skulle vi; som var enigt skeptiska mot presidentkandidaten, lämnat plats för annan åsikt? Och om jag är ärlig skulle jag helst fått David att tänka som vi och inte som dom. 

Jag låter mig inspireras av Zygmunt Bauman, sociologins grand old man som avled för någon vecka sen. Bauman har skrivit om så svåra saker som att Auschwitz är en följd av moderniteten. Om vad som händer med människan, kollektivet, tryggheten och oron i en postmodern tid, om den kommersialiserade människan, om polariseringen.

Om att nu mer än någonsin måste vi föra dialog med varandra. Inte sitta i våra åsiktshagar och bygga staket mot dom andra.  

”Antingen fattar vi varandras händer eller så får vi dela gravar med varandra.” ur Retrotopia, Zygmunt Bauman, Stunt förlag 2017
Zygmunt Bauman 1925-2017    

/Lily Bigestans, skådespelare, kulturpedagog på Sjöstadsgården, Stockholm

Nyheter

Vi är också en del av Bräcke diakoni