Historia

Den diakonala rörelsen som en alternativrörelse (1800—1950)

Vår historia kan delas in i tre perioder. Den första börjar på 1800-talet då den diakonala rörelsen hade sitt ursprung i Tyskland. Inspirerade av den katolska kyrkans klosterväsende bildade man på protestantisk mark diakoniinstitutioner, en sorts kollektivboenden, som var en reaktion mot att samhället, kyrkan och familjen inte klarade av den sociala välfärden. Den diakonala rörelsen ska alltså tolkas som en kyrklig social alternativrörelse, som inte höll till i mittfåran av vare sig samhällsinstitutioner eller kyrka. Man utmärkte sig gärna genom gemensam klädsel. Idag tolkat som gammalt och mossigt, men då inte konstigare än att andra alternativrörelser idag kan klä sig på samma sätt, eller varför inte fotbollssupportrar. På svensk mark landade den diakonala rörelsen i Stockholm och Ersta Diakoni bildades i mitten av 1800-talet. Bräcke diakoni är i det sammanhanget lillasyster med start 1923. Grundarna såg ett behov att i Göteborg göra någonting åt misären bland fattiga och hamnarbetare.

Den diakonala rörelsen som samhällsnytta (1950-1990)

I takt med att det svenska Folkhemmet utvecklas uppstår den första stora identitetskrisen för den svenska diakonin. När samhället på ett mer organiserat sätt börjar ta ansvar för den sociala välfärden försvinner successivt en viktig anledning till att diakoniinstitutionerna startat. Följden blir att man håller så låg profil som möjligt, anpassar sig genom att ta uppdrag från samhället och försöker smälta in. Under denna period bygger Bräcke diakoni upp den västsvenska barn- och ungdomshabiliteringen Bräcke Östergård. Den kristna profilen hålls nere och till slut vet de anställda knappt om de är anställda av landstingen eller diakonin.

Den diakonala rörelsen som idéburen non profit (1990-)

I samband med Lagen om Offentlig Upphandling, LoU, inträder nästa identitetskris för diakonin. I och med LoU måste alla tjänster upphandlas som diakoniinstitutionerna utfört i årtionden. Det blir då väldigt tydligt att det är en avgörande skillnad på att vara offentlig och att vara privat. För den diakonala rörelsen startar ett arbete med att förstå de nya ekonomiska villkoren och samtidigt formulera sin identitet. För Bräcke diakoni betyder detta ett konkret och hårt arbete på två fronter. Vi försöker bli mer affärsmässiga och vi reflekterar mycket över vad som skiljer oss från det offentliga och det privata vinstdrivande företagen. Ur den första perioden hämtar vi idén om att vara en alternativrörelse. Ur den andra perioden hämtar vi idén om att vi vill vara till samhällsnytta. Syntesen i den tredje perioden blir att vi hittar vår identitet som en idéburen non profit-organisation. Idéburen för att vi står för ett starkt personligt engagemang där värdegrundsfrågor har hög prioritet. Non profit för att vi gör det för att vi vill, inte för att vi måste eller har krav på höga vinster. Bräcke diakoni är den tredje vägens alternativ inom vård och omsorg.

Nyheter

Vi är också en del av Bräcke diakoni