BLOGG: En dag i blågult – och lila

I går var det vår dag i Almedalen. Vi hade en dag späckad med seminarier kring vitt skilda ämnen, men givetvis med grunden i vår vision och i våra verksamheter.

Först ut var projektet Vuxensyskon. Ett projekt som syftar till att stötta och lyfta en grupp av närstående som ofta glöms bort, syskonen till personer med långvarig sjukdom eller en funktionsnedsättning. Temat för seminariet var skuld och skam och det blev starka ord från en av deltagarna i projektet. För skammen som man som syskon kan känna handlar inte om att man skäms för sitt syskon, utan att man skäms för sina egna känslor. Att man kan känns sig dum som är olyckligt kär, när man har ett syskon som kanske aldrig kommer få träffa någon. Att ens egna problem ter sig så futtiga i jämförelse, att man inte borde ha rätt att varken vara arg eller ledsen, när man ändå har det så bra. Känslan av att man borde vara tacksam och stark blev ett ok. Men projektet, som bland annat består av samtalsgrupper där vuxna syskon får lov att prata med varandra om sina upplevelser under uppväxten, hade varit oerhört givande. Trots att deltagarna var av helt olika åldrar och deras syskon haft helt olika nedsättningar eller sjukdomar, kände de ändå igen sina historier och upplevelser i varandras.

Seminarium nummer två blev ett välbesökt sådant. Lapp på luckan långt före start. Temat var upphandling av välfärd, framför allt i relation till oss idéburna. Något som varit oerhört aktuellt den senaste tiden. Både med tanke på lagändringarna som ska underlätta upphandling med idéburna och med tanke på den utredning som regeringen nu beslutat att tillsätta med samma syfte Men kanske allra mest med tanke på den dom som kom i fredags, där Alingsås kommun dömdes till böter för samarbetet med oss kring en vårdkedja inom demens.
Frågan var minst sagt het och seminariet avslutades med en politikerpanel flera av de politiker som deltog skrev under på Famnas vision om att vi idéburna ska stå för minst 10 procent av välfärden 2030. Något som utlöste spontana applåder och heja-rop.

På eftermiddagen var frågan om äldreomsorgens framtid först ut. Även här var det fullsatt, trots att vi konkurrerade med en fotbollsmatch som många verkade vara intresserade av... Vår områdeschef började med att förklara läget med den demografiska utmaning vi står inför, där vi får en allt större andel äldre men där vi fortfarande har svårt att rekrytera personal. Frågan är då hur vi ska garantera en äldreomsorg med god kvalitet i framtiden? Och kan en dokumentärfilm hjälpa till med detta? Det tror vi! Och den uppfattningen delar också vår samarbetspartner, Film and tell, som genomförde seminariet tillsammans med oss. Under seminariet fick vi en glimt av den dokumentärfilm som vi planerar att skapa tillsammans som förhoppningsvis kan höja statusen på det jobb som utförs på våra äldreboenden. De klipp som visades tog fram det starka och vackra i att vara undersköterska i äldreomsorgen. De visade på den värme och kärlek som finns på boenden där människor med ett långt liv bakom sig kommit för att få leva sina sista år. Under seminariet hjälptes deltagarna i rundabordet-samtal till att ta fram ett mål att sträva mot för framtidens äldreomsorg. Det vinnande bidraget handlade om att ha rätt att leva sitt liv, hela livet ut.

Sist ut under vår dag var vårt seminarium om svårigheten att få människor med en funktionsnedsättning att komma in på arbetsmarknaden. Trots högkonjunktur kvarstår problemet. Panelen fick en knivig fråga att ta ställning till – om kvotering kunde vara lösningen? Svaren skilde sig åt. Någon menade att förändringen måste komma inifrån, att den inte kan tvingas på arbetsplatser genom regler och påbud, medan en annan menade att vi inte kunde vänta mer, utan att vi behöver vända trenden. Genom att få in några personer med en funktionsnedsättning på en arbetsplats skulle det gå lättare att få in fler, menade man, eftersom det då finns den erfarenhet och kompetensen på arbetsplatsen. En panelmedlem tyckte man kunde kvotera till arbetsintervjuer. Då får man som person med funktionsnedsättning en fot in och ett tillfälle att öva sig på intervjusituationen. Medan arbetsgivare får ett tillfälle att släppa sina fördomar.

Seminariet slutade med ett samförstånd kring att det behövs förändring. Och med ett jubel över att matchen i Ryssland var över. Vi var i mål med en lyckad seminariedag och Sverige var i kvartsfinal. Bättre än så kan det väl inte sluta?

//Johanna Olsson
Kommunikatör

 

Nyheter

Vi är också en del av Bräcke diakoni