BLOGG: En man som heter Fredrik

På 1890-talet grundade Fredrik Taylor en idétradition inom företagsorganisation som jag tror att de flesta av oss har glömt idag. Det var ju väldigt längesedan. Denna idétradition inbegriper en analys av en arbetsuppgift med syftet att eliminera onödiga beståndsdelar och forma de andra så effektivt som möjligt genom att optimera dessa tidsmässigt. Syftet var att få ut så mycket som möjligt av varje arbetare och av varje minut. Detta lämnade givetvis inte något utrymme för eventuella egna initiativ från de som utförde arbetet.

Man kan beräkna optimalt tillvägagångssätt för vissa sysslor, sätta mål för produktionen, sa Fredrik. Det är bra! Det främjar en effektiv arbetsinsats. Fredrik förespråkade också att när någon ny kom in i arbetslaget måste han eller hon snabbt lära sig hur mycket man skulle prestera per tidsenhet. Kommer ni ihåg tidsstudiemannen? Han som spelades av Magnus Härenstam i ”Tuppen”.

Jag ser dem varje dag i sina små bilar. De kör fort och verkar alltid ha väldigt bråttom. Hon heter Britta är 86 år och bor i en gammal prästgård på landet. Jag tror inte att hon känner Fredrik. Men hon får ibland besök av de som kör fort i de små bilarna. De stannar inte så länge. De har alltid bråttom och ont om tid.

Jag tror inte att Britta vet vad en tidsstudieman gör. Men han eller hon utreder hur mycket en tid som åtgår åt en arbetsuppgift. Idag arbetar de flesta i kommunen. Tidsstudiemannen har utrett, funderat och kommit fram till att Britta behöver 37 minuter/dag för att få hjälp med de arbetsuppgifter hon inte längre orkar med i den gamla prästgården.

De arbetar efter ramavtal och ibland uppstår frågetecken och problem kring hur avtalen ska tolkas. Det är kanske inte så lätt att vara biståndshandläggare. Vad är skälig levnadsnivå när du inte längre klarar det dagliga livet? Hur mycket hjälp behöver du för att livet skall vara meningsfullt? Räcker 37 minuter/dag?

Du kan inte kräva specifik hjälp eller omsorg. Det är behovet som avgör och rätten till bistånd avgörs inte av den som ansöker om hjälp. Och så måste det nog vara. Vi har ju inte oändliga resurser i det här landet. Vi öppnade ju våra gränser för alla flyktingar, kanske blir det bättre nu när vi har stängt dörren?

Brittas dotter vill gärna att hon skall få några minuter mer per dag. Hon har ansökt och betalar gärna för det där som vi kanske kan kalla livskvalitet. Vi får se hur det går. Frågan handlar nog mer om vem som skall tillhandahålla det där som gör livet meningsfull. Britta vill inte äta ensam och därför äter hon inte - även om hon får sina matlådor levererade i tid varje dag. (Tänk på Fredrik och tidsstudiemannen) Är det en skälig levnadsnivå?

Skälig levnadsnivå är ett luddigt begrepp. Vad som är skäligt för en person är kanske inte det för någon annan. Att det saknas en tydlig definition gör att enskilda handläggare får stor frihet att tolka vilka biståndsinsatser som ryms inom begreppet. Därför har Britta i prästgården en skälig levnadsnivå som handlar om 37 minuter!

Men alla ni som åker omkring i de snabba små bilarna, vad vore omsorgen om våra gamla utan er? Taylorism? Det var längesedan men verkar finnas kvar ibland!

/Eva Öfwerman
Verksamhetschef

Nyheter

Vi är också en del av Bräcke diakoni