Livet, kroppen, vården, tiden och meningen

Att vara gammal har inte hög status. Den otäcka döden är alldeles för nära. Kroppen rasar ihop och kräver omvårdnad. Omvårdnad kan vara fysiskt hårt arbete. Vända, lyfta, bära, torka, böja.. Kroppar tar hand om andra kroppar.

Men vad är det för mening med livet om vi inte tar hand om meningen i livet?

Vi håller kroppen vid liv med blodtrycksdämpande, blodförtunnande, betablockerare, lugnande, näringsdrycker, pacemaker, vändscheman, blöjor som håller torrt, kateter, höftskyddsbyxor, HD-stolar som inte ger trycksår, luftmadrasser... mat tre gånger om dagen och däremellan fika. Haklappar, greppvänliga koppar, sugrör, matningar.
Kroppen vattnas och vänds.
Det tar tid. Personal springer mellan sysslorna och möter någon som ropar på mamma, någon som vankar av och an i korridoren, någon som hamrar på dörren och vill ut, någon som står och kissar på golvet, någon som står på balkongen och ropar på hjälp.
Åren går. Vi fyller 80-90-95-100-105-106-107...
Så länge hjärtat slår. Vändas två gånger i timman enligt schema.
Vattnas och vändas.

Socialstyrelsens värdegrund för äldreomsorgen handlar om respekt, bemötande, integritet, professionalism, trygghet, kvalitet, meningsfullhet.
Personcentrerad vård är ledordet. Stadgat i politiska beslut och lagar. Värdighet.

En värdig äldreomsorg kräver värdiga arbetsvillkor.
I våras presenterade Institutionen för socialt arbete på Stockholms universitet en dyster rapport om arbetsvillkoren inom äldreomsorgen.
”Vem ska arbeta i framtidens äldreomsorg?” av Marta Szebehely, Anneli Stranz och Rebecka Strandell
Man har intervjuat undersköterskor inom hemtjänst och äldreboenden i de nordiska länderna och gör jämförelser mellan åren 2005 och 2015.
Villkoren i Sverige har försämrats. Mer än hälften överväger att sluta arbeta inom äldreomsorg. Inte alls lika hög siffra i Danmark. Orsakerna är ökad arbetsbelastning, fysiska påfrestningar, obekväma arbetstider och brist på inflytande. Arbetstiderna är längre i Sverige än i Danmark där en heltid är 34 timmar i veckan. Sverige är 37-38 timmar. I Danmark är det ovanligt med delade turer, man jobbar kväll eller dag, sällan i skift.
Sedan 90-talet har resurserna minskat i förhållande till det ökande antalet äldre i Sverige.

Rapporten beskriver också varför man tycker om att arbeta med äldre, om kontakten, att göra nytta, någon glad. Om sorgen över att tiden inte räcker till samtalet och mötet. Det som formuleras i värdegrundsutbildningen:
”Arbetet organiseras så att personalen får tillräcklig tid att lyssna till och samtala med den äldre personen” (Socialstyrelsens nationella värdegrund för äldreomsorg).

Arbetet med kropparna är synligt och signeras. Arbetet med att upprätthålla livet inom kroppen syns inte på signeringslistorna. Ett omvårdnadstillfälle kan vara en möjlighet till ett möte mellan två personer. Om det får ta tid. Om inte för många ropar från andra rum samtidigt.

Det händer att man tror att mening kan ersättas med aktivitet. En stunds arrangerad gemenskap i bingo, tipspromenad, grillfest och pussel skyler tomhet, existentiell ensamhet och att faktiskt befinna sig i dödens väntrum. Men vart tar man vägen med saknaden efter sina nära eller med svårigheten att relatera till de andra i samma rum? Livets svåra frågor som kräver olika sätt att kommunicera. Med och utan ord.
Ett vårdbiträde sades smita från jobbet. Han satt ju på de boendes rum och gjorde ingenting. Eller kunde just detta ingenting vara just då han lindrade någons ensamhet?

Man försöker ändra synen på vårdarbetet. Gå från uppgiftsorienterad till relationsorienterad vård. På Bräcke diakoni utbildas alla i värdegrund, måltid och kontaktmannaskap. Man ska lära sig planera sitt arbete professionellt. Varje utbildningstillfälle kräver att man tråcklar med bemanningen på avdelningen. 
Som kulturarbetare kan jag släppa in kilar av musik, poesi, lek, existentiella samtal, sinnliga och konstnärliga upplevelser. Vill det sig väl deltar också vårdpersonalen. Ofta har de inte tid, ofta passar de på att vila medan jag tar hand om en grupp.

Jag leder värdegrundsutbildning och hör återkommande att viljan till social kontakt inte rimmar med tiden. Händerna är för få. Uppgifterna för många.
När en fjärdedel av platserna på äldreboenden försvunnit sedan 2000 och de som får plats har allt större omvårdnadsbehov. Resurserna minskar och kraven ökar. 
Sedan 90-talet har resurserna minskat i förhållande till det ökande antalet äldre i Sverige.

Ekvationen går inte ihop. Men vem får betala?

/Lily Bigestans
Kulturpedagog och kulturarbetare, Vård- och omsorgsboendet Sjöstadsgården

Läs Lilys tidigare bloggar

 

Nyheter

Vi är också en del av Bräcke diakoni