ICF

ICF (internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa) tillhör en ”familj” av klassifikationer, som utvecklats av Världshälsoorganisationen (WHO) för att erbjuda en begreppsram och ett standardiserat gemensamt språk för information om hälsa. På så sätt kan ICF beskrivas som en ordbok. Klassifikationen antogs av WHO:s 191 medlemsländer i maj 2001. ICF ger en sammanhållen syn på hälsa, där både de sociala och medicinska perspektiven integreras i en biopsykosocial modell.

ICF är en klassifikation, det vill säga den ordnar och grupperar information. Med hjälp av ICF kan hälso- och hälsorelaterad information beskrivas strukturerat och systematiserat om en persons vardagsfungerande. På så sätt blir informationen överskådlig och uppföljningsbar. ICF ser hälsa
som ett samspel mellan olika faktorer.

Hälsa kan betraktas som en produkt av individens kroppsfunktioner, anatomiska strukturer och personens aktiviteter, självbestämmande och
engagemang i samhället och omvärlden (delaktighet), vilka sker under vissa kontextuella förutsättningar, med andra ord ett samspel mellan individens personliga faktorer och omgivningen individen lever i. Figuren nedan illustrerar ICF:s tankemodell.

För att ICF ska kunna bli ett verktyg som hjälper till att stärka individens känsla av sammanhang är förståelse av personens
egen delaktighet viktig. I ICF är delaktighet definierad som en persons engagemang i en livssituation. Det omfattar att delta i eller ta del av,
vara inkluderad eller engagerad inom ett livsområde. Det är viktigt att vara accepterad och att ha tillgång till de resurser som behövs. Även om man inte kan utföra aktiviteter självständigt handlar delaktighet om att vara autonom och bestämma över sitt eget liv. Att ta hänsyn till individens egen vilja och motivation, personliga mål och roller är grundläggande för upplevelsen av delaktighet och meningsfullhet.

Den övergripande ICF-modellen ger därför verktyg för att kunna se individen som en samhällsmedborgare. Modellen utgår från individens delaktighet i vardagssituationer med fokus på fungerande vardagssituationer snarare än på det som inte fungerar. Det är viktigt att förstå interaktionen mellan ICF-modellens olika komponenter för att kunna identifiera bästa tillvägagångssättet att främja individens välbefinnande
och minska begränsningar. ICF blir på så sätt ett analysverktyg.

ICF är som en byrolåda där all information är systematiskt ordnad, så att det ska vara lätt att hitta rätt information på rätt plats.I PDU används ett urval av de totalt 1500 kategorier som finns i PDU.