...som vill leda en grupp för vuxensyskon

Här har vi samlat tankar och erfarenheter som vi vill dela med dig som är blivande samtalsledare.

Förberedelser

  • Vid marknadsföring av samtalsgruppen; använd gärna starka ord såsom ilska, dåligt samvete och oro. Det ger signaler om att det kommer att finnas utrymme för det som varit svårt. Det som varit lätt är inte så komplicerat att prata om... Det är fritt fram att använda formuleringar från samtalsmaterialet (t ex baksidestexten).
  • Vuxensyskon identifierar sig inte alltid som ”anhöriga” vilket gör att du behöver ha ett direkt tilltal till just syskon i annonseringen. Använd gärna vår kortfilm "Syskon är också anhöriga"
  • För många har det varit mycket viktigt att det är en grupp exklusivt för syskon, alltså inte tillsammans med föräldrar. Det finns en rädsla för att samtalen skall uppfattas som skuldbeläggande, oavsett om det är ens egna föräldrar eller ej. 
  • Enligt vår erfarenhet fungerar det mycket bra att gruppen är öppen för alla vuxensyskon oavsett ålder, livssituation och vilken diagnos det handlar om. Den enda avgränsningen vi har gjort är att man skall vara vuxen. För de yngre syskonen kan det kan det bli för tungt att tänka livsperspektiv i en fas där det egna vuxenblivandet är en fullt tillräcklig utmaning.
  • Gör dig bekant med samtalsmaterialet från början till slut. Samtliga teman har beröringspunkter med varandra. Även om du bara kommer att använda några få teman är det bra att hämta tankar och erfarenheter från helheten.
  • Gör övningarna! Utgå ifrån dig själv och ditt eget liv när du gör dem. Tänk att varje övning tar ca 30 minuter. På så sätt får du en känsla av vad det innebär för deltagarna att arbeta med tankar, känslor och erfarenheter som berör något mycket personligt. Det är klokt att "utsätta sig själv" för det man planerar att låta andra göra. Vill du ta övningarna ett steg till kan du göra dem tillsammans med en kollega, partner eller vän. Då får du uppleva hur det känns att uttrycka dina tankar och känslor inom dessa områden. 
  • De budskap som vi märkt att syskon ofta behövt höra från oss ledare finns i samtalsmateralet i rutan ”Något att tänka på”  Ett tips är att du som ledare reflekterar kring dessa punkter inför varje tillfälle. Vad betyder innehållet i punkterna för dig? Vilka tankar och känslor tror du ligger bakom? Hur vill du själv formulera dig för att få fram budskapet, om det behövs? 

 Förhållningssätt

  • Som ledare handlar det mycket om att skapa en tillåtande atmosfär där alla tankar och känslor är ok.
  • För många är det första gången man beskriver sina erfarenheter. Var beredd på att det kan ta tid att hitta orden. Stå ut med tystnad!
  • Underskatta inte det allmänmänskliga behovet av att få höra att det inte är konstigt att man tänker och känner som man gör.
  • Var och en väljer själv vad den vill säga. Att vara tyst och bara lyssna på andra kan också vara välgörande.
  • Ställ fråga till den som behöver hjälp på traven, men respektera och bekräfta att det är helt ok om man inte vill svara.
  • Var tydlig med att det är helt naturligt att samtalen berör olika delar av livet. Det behöver inte "bevisas" om det har med syskonskapet att göra eller ej. En del har varit osäkra på om de lyfter "rätt" saker eller ej.
  • Att börja prata om det som gör ont kan kännas jobbigt och tungt. Det är inte konstigt om berättelserna väcker känslor av ledsenhet, både hos den som berättar och hos övriga deltagare. Många har beskrivit det som en sorg. Visa att sorg är naturligt och att den får lov att sörjas. Du kan alltid bekräfta att känslan är naturlig och ok om du vill ha något att säga. Återigen; stå ut med tystnaden!
  • Det är naturligt att deltagarna vill ge varandra respons och följdfrågor vilket också är en stor del av värdet med att träffas i grupp. Din roll kan bli att påminna om att det inte finns några enkla lösningar och att livet är komplext för oss alla. Det finns liksom inga tips och råd som måste följas! Många syskon har erfarenhet av att bli bemött av att andra vill ge dem "Lösningen"  när de beskrivit att något är svårt. Behovet är oftast snarare att få beskriva tankar och känslor och mötas av förståelse för dem. Du kan visa på ett respektfullt förhållningssätt genom att själv ställa frågan om deltagaren vill höra andras tankar om det som sagts eller ej.

Metod

  • 4-6 deltagare är enligt vår erfarenhet en bra gruppstorlek. 
  • 2 timmar kan behövas för att känna att det finns tid för eftertanke under pågående samtal. 
  • 6 tillfällen har fungerat bra att bjuda in till. Fler tillfällen verkar upplevas som för långt och mycket. 
  • Vi har vid några tillfällen slagit ihop två teman och låtit syskonen välja vilket tema de vill prata om.
  • Det har varit vanligt att gruppen efterfrågar återträff eller några fler tillfällen för att gå igenom varje tema. Erbjud gärna det om möjlighet finns. 
  • Använd gärna syskonens egna berättelser, som finns i materialet, som utgångspunkt för samtal.  
  • Du ansvar för att fördela ordet så att den som vill komma till tals får utrymme.
  • För att det skall kännas tryggt är det viktigt att deltagarna ger varandra ett tystnadslöfte.
  • Uppmuntra deltagarna att läsa igenom kapitlet i förväg och att göra övningen.

Det kan vara skönt för alla att ha en tydlig gång för samtalet. Vi har användt ”rundor” där ordet går runt så att var och en får tillfälle att dela med sig. 

  • Inledande runda: ”Hur har du det just nu?”, ”Något du har tänkt på sen förra gången?”
  • En eller flera rundor utifrån dagens tema.
  • Avslutande runda: ”Vad bär du med dig för tankar och känslor när du går härifrån?”

Den avslutande rundan är viktig, både för dig som leder gruppen och för deltagarna. Där får du en uppfattning om hur samtalet har ”landat” i var och en. Här finns också en möjlighet att följa upp om någon behöver ytterligare samtal och stöd. Gruppdeltagarna behöver känna att du som ledare tar ansvar för om någon deltagare behöver mer stöd än vad gruppen kan ge.

Att tänka på om du skall ha samtalsgrupp på webben 

  • Sänd tydlig information i god tid inför uppstart. En del är vana vid olika plattformar, för andra kan det vara första gången. 
  • Informera deltagarna om att de bör sitta i ett avskilt rum. (Det kan kännas otryggt om främmande människor dyker upp i bakgrunden.) 
  • Det blir oftast bättre ljud med headset. 
  • Om tekniken strular kan det hjälpa att stänga ner och komma tillbaka på samma länk igen. 
  • Är uppkopplingen mycket dålig kan det hjälpa att stänga av videon. Det är inte önskvärt, men en möjlighet. 
  • Erbjud deltagarna att testa uppkopplingen innan om deltagaren är osäker på tekniken. Det är skönt för er båda och minskar risken för krångel när gruppen väl startar. 
  • Som samtalsledare är det bra att kontinuerligt titta in i kameran, även om det känns onaturligt. Då upplever deltagarna att du har ögonkontakt med dem. 
  • Det känns oftast bäst om samtalsledaren fördelar ordet tydligt genom att använda deltagarens namn. "Vill du Maria berätta om hur...?" 
  • När deltagaren verkar klar kan du stämma av om det är ok att ordet går vidare till nästa.
  • Planera in en kort paus någonstans i mitten. Det underlättar för att hålla koncentrationen.