Hoppa till sidans innehåll

Är vi lika inför döden?

13 september 2018

Om en månad är det internationella hospicedagen. Då uppmärksammas den speciella vård som våra hospice ger när det sista andetaget närmar sig. Det är en vård som borde vara självklar för alla som behöver den. Men som idag fördelas efter helt andra kriterier.

Tre hospicechefer har samlats i parken kring Bräcke diakoni. Sara Möller, från Bräcke diakonis hospice Helhetsvården, Annika Åberg Darell, från Änggårdens hospice och Pia Gustafsson från Hospice Gabriel i Lidköping. De är alla rörande överens om hur viktigt det är att berätta om vad ett hospice är och på vilket sätt det skiljer sig från annan vård, på äldreboende eller på sjukhus. Som det är idag, menar de, så är vi inte lika inför döden.

– De som vet om att hospice finns, och som har anhöriga som är villiga att strida för en, de kan få möjligheten, säger Annika.

Det är inte behovet som styr. Utan var man bor, när på året man blir sjuk och om det finns pengar kvar i kommunens kassa. På Helhetsvården på Bräcke diakoni blir det uppenbart att de som bor i kranskommunerna har betydligt sämre chans att få en plats på hospice än de som bor i Göteborg.

Av alla patienter som vårdades på Helhetsvården förra året var bara några få procent som kom från andra kommuner än Göteborg. Trots att de ska samma möjlighet. Sara Möller påpekar också att det ibland blir färre gäster i slutet av året, när kommunerna använt upp sin budget.

– Hospicevården är väldigt ojämlik. Det är pengarna som styr. Så borde det verkligen inte vara, säger Sara Möller.

De andra håller med. Och de tror att ett stort problem är okunskap. För ett dygn på hospice är inte dyrare än ett dygn på sjukhus. Snarare tvärtom.

– En snittkostnad för ett vårddygn på en medicinavdelning är ungefär 7 500 kronor per vårddygn. Ett dygn hos oss kostar kommunen ungefär 5 000 kronor per vårddygn. Men visst, det är dyrare hos oss än en plats på ett äldreboende. Men där finns inte den vård som vi ger. Varken om man ser till det medicinska eller det själsliga, säger Annika.

 

För det är stor skillnad på att vårdas på hospice och på andra vårdplatser. Det handlar givetvis om personaltäthet och kompetens, specifikt kring smärtlindring och illamående som är vanliga vid livets slut. Men framför allt, så handlar det om att man får en möjlighet att leva, hela livet ut. Här finns utrymme för de existentiella frågeställningar. Personalen ”tar sig inte tid” för att lyssna, de har tid att lyssna, det är en stor del av arbetet.    

– Många tror att det bara är ledsamt, mörkt och svårt. Men det kunde inte vara mer fel. Visst är det mycket sorg. Men skrattet är lika närvarande som gråten. Hos oss tar man tillvara på stunden på ett sätt som man inte gör annars, säger Pia.

De bubblar av exempel på hur stora möjligheterna är. De berättar om fredagsmys med tacos till småbarnsfamiljen där pappan är gäst, om det äldre paret som fick gå på bio tillsammans en sista gång tack vare att en personal lyfte in den sjuka mannen i en bil och både körde och hämtade paret. Vänner och familj är alltid välkomna, det är självklart. Men även husdjur.

– En gång hade vi en gäst som ville ta farväl av sin häst. Då lät vi hästen komma hit och den fick sticka in sitt huvud genom fönstret så vår gäst fick känna mulen mot sin kind en sista gång, berättar Sara. 

– Vi har hört föräldrar säga till sina barn för första gången på 40 år att de älskar dem. Vi får bevittna många väldigt fina stunder. Livet är väldigt närvarande hos oss, säger Annika.

Nu inför internationella hospicedagen hoppas de tre cheferna att uppmärksamheten inte bara uppmärksammar hospice, utan även döden.

– Det är jätteviktigt att visa att denna vård finns, så att alla vet om det. Men det är också viktigt att uppmärksamma att döden finns. Vi vill gärna undvika att tänka på det. Vi som jobbar med det ser att det är viktigt att lyfta frågan, om hur man vill vårdas vid livets slut, säger Pia.

Förhoppningen är också att uppmärksamheten ska leda till en förändring. Att de som behöver en vårdplats på ett hospice ska få det, om det är medicinskt befogat.

– Alla människor ska ha rätt till vård på lika villkor, det står i Hälso- och sjukvårdslagen. Den rättigheten måste gälla hela livet ut, konstaterar Sara.

 

LÄS MER

Här hittar du information om Bräcke diakonis hospice Helhetvården.

Har du förlorat en nära anhörig? Då kan du anmäla dig till våra stödgrupper för människor i sorg. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bild till nyhetsartikeln